Bonniers världshistoria 20 [antikvár]

Vad är historia? Historia kan skrivas pá flera olika sätt, det bör ha fram-gätt av de foregâende delarna av detta verk. Trots att de utarbetats inom ramen for en gemensam plan har varje del sin egen prägel. Det beror naturligtvis delvis pä att varje fbrfattare har sin personliga historiesyn, men ocksä pä att de olika historiska perioderna har sin särprägel och ger forskningen olika förutsättningar vad gäller källorna. Det finns epoker som är "mörka tidsáldrar" i den meningen att endast ett mycket ofullständigt källmate-rial stär tili fbrfogande for att belysa dem. Det finns andra - som vär egen tid eller den mesopotamiska fornti-den - där källorna fiödar sä ymnigt att forskarna drunk-nar i dem. Föreliggande del skiljer sig ännu mer frän de foregâende än dessa frän varandra inbördes. Den behandlar mer strukturer och processer än händelser, och den spänner över en mycket läng tidrymd och rymmer globala perspektiv. I alla dessa avseenden har inspiration och i nägon män stoff tili denna del hämtats frän den forskningsriktning som internationellt ofta kailas la nouvelle histoire for att den har sitt ursprung i Frankrike med Marc Blochs och Lucien Febvres banbrytande insatser under mellankrigstiden. Deras struktur- och samhällshi-storiska riktning har betecknats som den historiska forskningens viktigaste metodiska fornyelse sedan den tyska källkridska skolans genombrott hundra âr tidigare. De hade dock själva hämtat inspiration frän den belgiske historikern Henri Pirenne, och till efterkrigstidens struk-turhistoriska riktning skulle man ocksä kunna räkna ledande forskare som engelsmannen Joseph Needham, portugisen Vitorino Magalhäes Godinho och ryssen Aron Gurevitj. För denna del har emellertid framfor allt Fernand Braudel, den strukturhistoriska skolans tyngsta namn i Frankrike efter andra världskriget, och Emmanuel Le Roy Ladurie som efterträdde honom som professor vid College de France haft betydelse. För Braudel "mäste historia vara global", och han har alltmer koncentrerat sig pâ de mycket langa tidsspannen, la longue durée. Bäde det globala och det sekellänga perspektivet mäste med nödvändighet brytas i ett verk där de olika Motstäende sida. De grekiska templen hör till de äldsta synliga tecknen pä vär civilisations historia. Här ses det ena av de tvä bevarade templen i Paestum (Poseidonia) i Syditalien, som under antiken tillhörde Magna Graecia - Storgrekland. Templet är helgat ät Hera, äktenskapets gudin-na och byggt i dorisk Stil pä 400-talet fKr. (Se även del 3, s 173).