Den utvalde [antikvár]

DECEMBER NÄRMADE SIC och Jonas böfjade bli rädd. Nej, fei ord, tankte Jonas. När man är rädd har man en intensiv otäck känsla av att nagot hemskt är pä väg att hända. Rädd hade han känt sig för ett ar sedan när ett oidentifierat flyg-plan tva ganger flog över samhäilet. Han hade sett det bada gängerna. När han kisade upp mot himlen säg han det glän-sande jetplanet flyga förbi sa snabbt att det nästan blev sud-digt i konturerna, och en sekund senare horde han en knall. Sedan, efter bara ett ögonbiick, kom samma plan tillbaka frán motsatt hall.Forst hade han bara blivit fascinerad. Han hade aldrig sett ett flygplan pá sá nära hall, eftersom det var förbjudet att flyga över samhäilet. Ibland när transportplan levererade varor till flygfältet pá andra sidan floden brukade barnen cykla till stranden och nyfiket se pá när planet lastades av och sedan Startade västerut, alltid bort frán samhäilet.Men flygplanet för ett ár sedan hade varit annorlunda. Det var inte ett bulligt, rundmagat transportplan utan ett vassnäst jetplan med en ensam pilot. Jonas hade oroligt sett sig omkring och märkt att andra báde vuxna och barn -stannade upp och förvirrat väntade pá en förklaring till den skrämmande händelsen.