Det fjärde protokollet [antikvár]

1Mannen i grátt beslöt sig för att stjäla Glen-diamanterna vid midnatt. Förutsatt att de lag kvar i lägenhetens kassaskáp och att hyresgästerna var borta. Det var det han máste förvissa sig om. Sá han höll utkik och väntade. Klockan halv átta blev han belönad.Den stora, breda limousinen gled upp frán det underjordiska garaget med den kraftfulla elegáns som antyddes av dess namn. Den stannade ett ögonblick i grottans mynning medan chauffören spanade efter an-nan trafik, och sedan svängde den ut pá gatan och körde mot Hyde Park Corner.Pá andra sidan gatan frán det lyxiga hyreshuset i Belgravia drog Jim Rawlings en suck av lättnad bakom ratten i den hyrda Volvo-herrgárds-vagnen. Han var iförd en hyrd chaufförsuniform och där han satt obe-märkt hade han fátt se vad han hoppades pá: mannen hade själv suttit vid ratten med frun bredvid sig. Rawlings hade redan startat motorn och värmen för att hálla kylan ute. Nu satte han växeln i D-läge, svängde ut frán raden av parkerade bilar och följde efter Daimler-Jaguaren.Det var en frisk och klar morgon med ett blekt ljus över Green Park österut, och gatubelysningen var fortfarande tänd. Rawlings hade suttit där sedan klockan fem pá morgonen, men de fá människor som hade kommit längs gatan hade inte tagit nágon notis om honom. En chaufför i en stor bil i Belgravia, den mest välmäende delen av Londons West End, väcker ingen uppmärksamhet, minst av allt med fyra resväskor och en matkorg bak i bilen, pá morgonen den 31 december. Mánga av de rika gjorde sig klara att lämna huvudstaden för att fira helgen pá sina lantställen.Han lág femtio meter bakom Jaguaren vid Hyde Park Corner och lät en lastbil lägga sig mellan dem. Pá Park Lane drabbades Rawlings plöts-ligt av farhágor; Coutts Bank hade ett kontor där, och han var rädd för att paret i Jaguaren skulle stanna och stoppá sina diamanter i bankens nattfack.