Drömmen om Orientexpressen [antikvár]

Förord Orientexpressen är världens mest mystiska och romantiska täg. Det gär frän Paris (eller är det kanske London), och det för-svinner nägonstans i fjärran, österut. Genom natten sveper det länga upplysta täget genom tränga bergspass pä Balkanhalvön, det stannar vid glömda gränsstationer och nägon olycklig hem-lig agent eller lika olycklig dolsk exilpolitiker släpas av tili snabb exekution. Redan namnet Orientexpressen utmanar fantasin. Det är in-svept i rökelse och myrra, det ekar frän gyllene minareter, det mumlas i hemliga rum av konspirativa sällskap, det viskas av undersköna kvinnor utsträckta pä tigerfällar i lasciva budoarer i London. (Finns dylika?) I slutet glittrar Bosporen och Marmarasjön. Konstantinopel! Herre du milde! Och pä asiatiska sidan stär Taurusexpressen med ängan uppe, bound for Baghdad. Detta är romantiskt sä det förslär. Mänga drömmer därför drömmen om Orientexpressen. Och en dröm lär den nog förbli i dessa de yttersta av dagar, när man lätt tar sig tili badorter i Grekland, Rumänien och Bulgarien med charterflyg. Orientexpressen finns nämligen inte längre. Eller gör den det? Cooks i London ger varje mänad ut sin