Kärlekshistorier [antikvár]

Under min skoltid för mer än femtio âr sedan tänkte jag belâtet att jag visste allt man behövde veta om "kärlek".Dessa gränslösa kunskaper i ämnet hade jag snappat upp frân sidorna i en veckotidning som bette Pegs Paper, en i várt hem förbjuden veckotidning som várt hembiträde prenumererade pâ. Hon gömde den under kudden i sin korgstol i köket av fruktan för att utsättas för réprimander av min mor för att sän-ka den "moraliska tonen" i hemmet, men smuggiade som en sann vän upp detta amorösa nyhetsblad tili min systers och mitt sovrum i slg^dd av mörkret. Vi tillbringade mânga lärorilca tim-mar med en ficklampa under tacket, där de enda avbrotten be-stod i att anfingen min syster eiler jag mäste kravla oss upp tili huvudgärden för att fa luft.Uppbyggnaden av dessa historier varierade sällan. Pojke träf-far flicka, pojke förlorar flicka, pojke vinner flicka. Personerna kom bara frân lite olika bakgrund ibland var de hertigar och hertiginnor, andra gânger hârt arbetande sekreterare klädda i mörk dräkt med nâgonting fräscht vitt i halsen. Ibland var de flickor med högtflygande drömmar om att bli balettdansöser, vilka dock efter att ha utsatts för Cupidos pilar valde en mer prosaisk framtid tillsammans med pojken i huset intill, som var en felfri ung man med rättframt och öppet utseende, sä uppen-bart pâlidig att man undrade varför den stackars flickan nâgon-sin hade funderat pâ att ställa sig pâ scenen över huvud taget.Sedan lärde jag mig av en ren slump vad en kärlekshistoria