Min farbror Oswald [antikvár]

1Jag börjar áter fä stör lust att hylla min farbror Oswald. Jag menar förstás framlidne Oswald Hendryks Cornelius, kon-nässören, lebemannen, samlaren av spindlar, skorpioner och promenadkäppar, operaälskaren, experten pá kine-siskt porslin, kvinnotjusaren och utan tvivel alla tiders störste horbock. Varje ryktbar konkurrent tili den titeln framstár som en löjlig nolla när hans meriter jämförs med farbror Oswalds. Framför allt stackars gamla Casanova. Han ter sig som en man lidande av grav impotens.Det var 1964, för femton är sedan, som jag lät publicera det första Ulla utdraget ur Oswalds dagböcker. Dä var jag noga med att välja ut nägot som inte künde tänkas väcka anstöt och episoden i fräga gav, om ni minns, en oförarglig och ganska ytlig beskrivning av ett samlag mellan min farbror och en spetälsk kvinna i Sinäiöknen.Sá lángt var allt gott och väl. Men jag väntade heia tio ár till (1974) innan jag tog risken att láta trycka ett andra av-snitt. Och áter var jag noga med att välja nágot som, át-minstone efter Oswalds máttstock, nárapá gick an att läsas högt av kyrkoherden i söndagsskolan i bykyrkan. Det här handlade om upptäckten av en parfym sá verkningsfull att varje man som kände doften av den frán en kvinna omöj-ligt künde láta bli att váldta henne pá fläcken.Publiceringen av denna Ulla bagatell resulterade inte i nágot átal. Men det blev en hei del áterverkningar av annat slag. Jag fann min brevláda plötsUgt fullproppad med brevÍt