Modellteckningens grunder [antikvár]

Inledning Mänsklig modell är ett av de viktlgaste hjälpmedlen i konstundervlsnlngen. Men en hei del modellundervlsning har bedrivlts slentrianbetonat och därför utsatts för krltik. Man harocksa sagt att modellsituationen skulle vara mänskllgt förnedrande därför att modellen mera betraktas som objekt an som självständig varelse, vüket är nonsens. Konstskole-modellens yrke är serlöst och lika mänskligt som t.ex. skádespelarens. Det är inte heller speciellt förnedrande för kvinnan, eftersom det är vanligt även med manllg modell. Modellstudier ärpraktiskavidundervlsningavfölj ande skäl: Människokroppen är en varie-rad och komplicerad enhet som lyder under en rad logiska, fysiska och anatomiska lagar. Det är svart att finna motiv som likt mänsklig modell kan förena kraven pa bade komp-likation och lagbundenhet. Den pedagogiska fordeten är att lärare och elever gemensamt kan uppfatta motivets funktion, vilket gör att de tillsammans kan resonera om förhallandet bild - motiv utan alltför mycket löst tyckande. Begrepp som 'fuit', 'vackert' eller 'stil' be-höver dâ inte beröras,utan istället i vilken man man i bilden lyckats blottlägga nagot av denfunktionsomfinns imotivet. Vissa grundkunskaper är dockenförutsättning för detta. Malsättnlngen är inte främst att'lära sig teckna människokroppen', även om detta blir en självklarblprodukt, utan att lära sig att forment analysera bilden i relation till motivet. Men analysen är inte nagot självändamal. Den är främst avsedd som ett hjälpmedel när man t.ex. frâgar sig varf ö r ens bild inte stämmer med ens uppfattning av motivet. Modellstudier gar inte att bedriva per korrespondens. Varje modell och varje modeli-ställning awiker frân alla andra. Och sättet att tolka detta i bild kan variera i det oänd-liga, vilket man lätt kan övertyga sig om genom att kasta en blick pâ konsthi s torién. Endast det dagliga slitet med ateljéns verklighet kan ge meningsfulla résultat. Men stu-diernas grundstenar är en del enkla faktiska kunskaper, som kan ställa till med trassel om man inte känner tili dem. Denna bok är ett försök att sammanställa dessa fakta. Jag har försökt att savitt möjligt befria boken frân personliga teorier om 'utförande', 'uttryck', 'karaktär'och andra saker om vilka det inte gar attskriva genereilt och objektlvt. Jag har ju inte försökt skriva recept för'hur man gör konst>ilket vore en omöjlighet. Ursprungligen skrev jag texten 1964 som kompendium för 'Tecknarskolan', som bilda-des av min akademikamrat Olle Bauman och mig. 1968 gjorde jag en omarbetad version som Gerlesborgsskolan stencilerade och 1972 gjorde Valands konstskola en stencilutgava. Materialet har visat sig sä efterfrâgat att det nu kommer ut i bokform. Jag vill begagna tillfället att tacka mina studlekamrater frân akademin, vára lärare dar, främst dâ den i detta ämne mycket kunnige Lennart Rodhe, samt de elever, kollegor och inte minst modeller jag haft genom âren. Alla har de pâ sitt sätt bidragit tili att övertyga mig om att modellstudier är de i längden mest värdefulla hjälpmedlen man har i konstundervlsnlngen. Stockholm augusti 1975