Nittonhundraattiofyra [antikvár]

FÖRSTA DELEN i Det var en klar och kali dag i april och klockan slog tretton. Winston Smith drog ner hakan mot bröstet för att skydda sig mot den snala vinden och slank hastigt in genom glasdörrarna i Segerhuset, doek inte nog hastigt för att kunna hindra en virvel av grov sand att svepa in jamsides med honom. Förstugan luktade kalsoppa och gamla trasmattor. Pa ena kort-vaggen var uppsatt en kolorerad affisch, alldeles för stor för inom-husskyltning. Hela affischen upptogs av ett jatteansikte, mer an meterhögt, av en ungefar fyrtiofem ars man med stora svarta mustascher och grovt regelbundna drag. Winston giek bort mot trappan. Det var ingen idé att försöka med hissen. Aven da ti-derna var som bast fungerade den sallan, och för narvarande var strömmen avstangd under dagen. Atgarden ingick i den spar-samhetskampanj som föregick Hatveckan. Winston bodde sju trappor upp och som han var trettionio ar gammal och hade aderbrack pa vanstra vristen giek han langsamt och vilade flera ganger under vagen. I var je förstuga glodde jatteansiktet emot honom fr&n en affisch mitt emot hissdörren. Det var en sadan bild dar blieken följer en vart man gar. STOREBROR SER DIG lydde affischtexten. Inne i lagenheten laste en kraftig röst en rad siffror som hade nagot samband med tackjarnsproduktionen. Rosten kom fran en avlang metallplatta, liknande en matt spegel, som var infalld i vaggen till hoger. Winston vred pa en ratt och rosten blev lite svagare, men orden kunde fortfarande urskiljas. Instrumentet (det kallades telescreen) kunde dampas men inte avstangas helt och hallet. Winston giek fram till fönstret Han var liten och spinkig och verkade Snnu tunnare i den bla overall han hade pa sig och som tillhörde partiuniformen. Har et var mycket ljust, ansiktsfar-gen naturligt rödlatt men hyn grov av dalig tval, slöa rakblad och kolden under vintern, som just led mot sitt slut, Han s^g ut genom fönstret och trots att det var stangt fick han en fömimmeJse av kyia. Vindstötama virvlade ihop sma spi-