Per flyg till fasornas land [antikvár]

FÖRORD TILL SVENSKA UPPLAGAN. Dâ jag i pressen löste om flygplanet »Atlantis^ för-modade förlisning i Söderhavet och senare om de bâda flygarnas räddning efter en svdr tid i den australiska öknen, styrktes jag i en uppfattning jag bildat mig om flygplan i allmänhet, nämligen att de frán början har vissa karaktärsdrag och lyten, vilka Mir bestämmande för deras framtida öden. Denna uppfattning stämplas naturligtvis som flygarens vanliga skrock och vidskepel-se, men faktum är, att i alla de fall jag undersökt har det visat sig, att ett flygplan, som redan i sin grönaste ung-dom börjat visa dâliga sidor, fortsätter med att vara opâ-litligt hela sin tillvaro. Det behöver icke vara nágot fei pâ materielen eller deras skötsel, allt kan för en fack-mans öga synas fuUkomligt, men för en flygare tycks det finnas nágot mer än materia hos flygplanet, nágot ode-finie rbart, lynne, eller kanske rent av en själ, som ger flygplanet dess karaktär. Ett flygplan kan vara tjurskal-ligt, ha dáligt humör, det kan vara iUistígt eller upplagt för skämt, det kan vara fromt och snällt, vara sin herre tröget och göra sin plikt i alla väder, det ligger faktiskt nágot rent mänskligt över det, nágot som för utomstáen-de är ofattbart men som en flygare intuitivt känner. Frdn tillförlitligt háll hade jag látit mig berättas att